Norge är ett farscinabelt land. Det finns omvägar till allt. Hemma satsar vi på genvägar men här kör man stenhårt på omvägar. Jag menar, varför genom när man kan gå runt!
Förutom det så har jag lärt hur viktigt det är med kommunikation och med det menar jag alltså hur bra det är om man förstår varandra. Jag och mina norska och dementa (för självklart hamnade jag på demensavdelningen) oldies har en fantasktiskt bra och fin kommunikation det enda kruxet är faktiskt att vi inte riktigt förstår varandra alla gånger. Vilket då naturligtvis skapar en viss ömsesidig förvirring. Med tanke på att det de är dementa och att jag är ju detta kämpeolyckligt!
En annan sak jag lärt mig att att Norge även är Sveriges kant. Både bildligt och rent allmängenerellt också faktiskt.
Tänk att Sverige är en rulltårta, för att göra den lite bättre om mer estetiskt tilltalande så skär man bort den yttersta lilla kanten. Det, mina vänner är Norge! Det är många saker i detta landet som är lite "Vi i Sverige gjorde så eller använde oss av detta för många år sedan men sen när vi kom kom på att det inte var bra eller när det kom något nytt och bättre så undrade vi var vi skulle gära av allt gammalt och någon kom på den briljanta idén att ge det till Norge" - och Norge har det fortfarande kvar!
Norge kanske fortfarande är ett U-land i själen som inte insett hur mycket pengar de har och vad mycket nytta de skulle kunna göra med dem. Nog för att jag är nöjd och gald för att de lägger dem på oss svenska sommarvikarier istället men hmm, någon kanske ska berätta för Norge hur det ligger till och då även passa på att påminna om vilket år det är! Men vänta med det tills det att jag och Ellinor har åkt härifrån tack! :)
Btw. Ikaros, jag tänkte på dig igår, det var ju onsdag!
Min och Ellinors promenadrunda! Ingen kan ju beskskylla Norge för att vara fullt!
Mitt fantastiska rum! Inredningen och standarden är utöver det vanliga. Tur att jag tog med Hitta nemo-kuden och My little pony-påsklakanet så det livar upp stämmningen lite!
Vi ankom till Froland i lördagskväll så pass tidigt (22-tiden) så att vi faktiskt hann gå till Kiwi (den lokala mataffären) och handla superdyra men ack så goda och välbehövliga frusna nudlar.
Vårt hem är inte så mycket till hem utan snarare någon form av anstalt. Ingenting på vägarna, möbler som är för gamla och slitna för att ens myrorna skulle vilja ha, ett kylskåp, ingen frys, inga djupa tallrikar, inga skedar, små (jättesmå) koppar OCH inglasad balkong med lite galler i! Men det är bergis terapeutiskt att vara här. När jag kommer härifrån kommer jag att vara en ny männiksa! En ny, rik, förhoppningsvis lättare människa med en tanke om att det här med att diska direkt efter att man ätit kanske inte är så dumt ändå!
Söndagens frukost! Observera att det som är i uppläggningskarotten är en gaffel!
Här är det fantastiska internetet som vi bor på! Det ungefär samma standard inuti som utanpå.
Jag och Ellinor har kul! Mycket kul har vi här minsann, vi har pratat om en citatbok vilket nog helt klart skulle vara på sin plats! Jag menar, vem vet egentligen vad Ellinor har för hjärna i sitt huvud?! Eller vad en isbil egentligen heter på norska?!
Jag har betämt mig för att göra en liten lista, man ska ju göra det man gör bäst!
4 bra saker med Norge:
Det är väldigt fint här, verkligen!
De förstår vad jag säger (när jag inte pratar alltför fort eller playing with words för mycket)
De låter mig tjäna väldigt mycket pengar.
De har så mycket roliga ord, så det finns alltid någonting att skratta åt.
4 dåliga saker med Norge:
Ölen (och vinet för all del) är skitdyrt (över 90 norska kroner för 3st), tacka vet jag Thailand!
Jag förstår inte vad de säger (eller ja, jag förstår nog en sisådär 50-60%)
Man kan inte betala med kort här, typ inga svenska kort fungerar. Det är helt klart dumt!
Allt är btw jättedyrt! Nu gäller det att hålla i pengarna, surpla i sig sin buljong och gilla läget!
Jag vill avsluta detta blogginlägg med en bild av ett fynd som jag gjorde på mitt rum första dagen!
Jag är tydligen fruktansvärt fertil just nu! Befruktning någon?! Det är tur att det sker en gång i månaden så att inte denna gången ( då jag ändå råkade upptäcka det mitt i fertiliteten) går till spillo nåt så alldeles!
Imorgon börjar btw mitt sommaräventyr med Ellinor! Och idag har det varit onsdag så då har jag tänkt extra mycket på Leonor eftersom att hon är en fruktansvärt onsdagsarbetande kvinna! Och så hoppas jag att Sofia fått igång sin iPhone trots iTunesbristen som för tillfället råder i hennes liv! Och tack för maten!
Det är så konstigt, jag har inte varit hemma sedan i julas! Varför tänker jag alltid att folk typ står på kö utanför dörren när man kommer hem, ändå ligger jag nu här i soffan och slökollar på Per Morberg i repris och väntar på att jag ska sätta mig i bilen igen för att hämta min far i Uppsala!
Fast att köra bil ensam är ju rätt nice ändå! Man kan köra hur man vill, hur fort man vill och rocka till vilken musik man vill hur högt man vill!
Dock har jag snappat upp dagens bantningstips i en intervju i P3 med Yvonne Lombard (Berts Ljungs mormor): "Ät choklad i dagarna sex och sen den sjunde äter man bara vitkål!"
Idag har det varit söndag hela dagen! Jag har rört mig ytterst lite, sängen-soffan-ica-soffan-köket-soffan!
Trots att jag knappt träffat en själ under dagen så har de få jag faktiskt träffat funnit mig fantastiskt hjälpsam! Jag har, från alla som korsat min livsstig idag endast fått massa tack!
How come?!
Jag klev upp, hoppade i skorna och scrubsen och gick för att köpa mig frukost! Med tanke på hur många lager kajal jag tryckt dit igår så syntes även idag tydliga spår efter gårdagens aktiviteter. Det står massa folk utspridda på parkeringen utanför porten och när jag går ut genom dörren så ser jag hur det kommer folk mot mig från alla håll! Jag lägger lite snabbt ihop ett och ett och kommer på att "ja! Just det!! Självklart vill alla dessa på visningen i huset som antagligen är idag". Sekunden efter att jag konstaterat detta så omvandlas jag till någon slags sunkig värdinna som håller upp dörren och hälsar alla välkomna! - Vad är grejen?!
Jag skuttade skrattande iväg mot ICA och höll upp så många dörrar så att jag unnade mig själv att köpa lyxigt snabbkaffe!
Smått berusad på all tacksamhet skuttade jag hem och såg på långt håll att det bildats en ny flock av folk utanför min port. Jag slängde upp min tygkasse på axeln, tryckte in portkoden och ställde mig för att hålla upp dörren! Dock var denna flocken lite mer "laid back" så när ingen riktigt gör ett allvarligt försök att gå in hör jag mig själv säga lite halvhögt: "Ja! Jo! Jag släppte ju in ett gäng när jag gick ut så då tänkte jag att jag kan ju släppa in er nu när jag går hem!" DÅ! Minsann började det hända grejer och folk vällde in genom porten! - Varsågod säger jag!
Sen så träffade jag även han vars kontokort jag hittade igår och även han var "fruktansvärt glad över att det finns människor som jag i världen" och skulle komma på något sätt att kompensera mig för detta! - Tack, sa han! Tack, säger jag!
Trots denna (ändå rätt välförtjänta) oaktiva söndag så har jag gjort förvånansvärt mycket nytta!
Här har jag gått, hela långa dagen och beklagat mig över den fruktansvärda tentaångest som drabbat mitt sinne! Jag har haft koncentrationssvårigheter och näst intill klättrat på väggarna för att ingenting vill fastna i mitt sommarlovstagna huvud! Tentaångest är ett fenomen som jag aldrig tidigare på riktigt beblandat mig med så varför nu? Det kan väl ändå inte stämma!?
Några av pojkarna var här, underbara människor! Jag fick hjälp att trycka in lite nödvändigheter i min skalle, tack för det! Trots detta så blev ångesten bara värre!
Då slog det mig!!
Det är inte tentaångest som drabbat mitt annars så tentaångestavstötande sinne, det är separationsångest!
Detta fantastiska halvår har nu nått sitt slut, som ett slag i ansiktet var det uppenbart! Att jag inte förstått det tidigare! Men som sagt så har jag ju tagit mentalt sommarlov så vad hade jag egentligen väntat mig?!
Det positiva i det hela är ju ändå att jag hade rätt, jag misstrodde redan från början att det var tentaångest jag fått komma att känna på! Och det viktigaste i livet är ju ändå att ha rätt! Sentimentala breakdowns kan väl alla få en släng av då och då!?
